Ida Gudmundsson

I Ida Gudmundssons konst är stämningen huvudfokus. Motivmässigt rör hon sig mellan symbolistiska landskap – ibland befolkade av människor – och inträngande porträtteringar av mänskliga känslolägen. Hon målar i olja och tecknar i rödkrita, där måleriet är flödigt och teckningarna avskalade. Bakgrunden som konstvetare, med intresse för äldre tiders visuella uttryck, har präglat hennes bildvärld. Liksom litteratur, musik och landskapet hon själv bor i: i en liten by med skog och fält som närmsta grannar. Titlarna berättar om en närvaro i det som skildras: platserna är skådeplatser för – och samtidigt vittnen till – händelser. Tematiskt går måleriet går hand i hand med det självupplevda. Ida kan beskrivas som autodidakt, såtillvida att hon inte innehar någon formell praktisk utbildning, men har under lång tid bedrivit självstudier inom konst, i dialog med andra konstnärer, konservatorer och teoretiker.